Ansvarsfull kredit - det akademiska perspektivet

Det är inte varje dag man får chansen att intervjua en KTH-professor, men det är faktiskt precis det jag fått äran att göra! Jag har suttit ned tillsammans med Annina H. Persson och pratat om ansvarsfull kreditgivning och överskuldsättning – ämnen som ligger oss båda väldigt nära om hjärtat.

Annina är professor vid KTH och arbetar vid skolan för arkitektur och samhällsbyggnad som består av sex institutioner och sju forskningscentra som utbildar och forskar om framtidens samhälle. Det tyckte jag lät otroligt spännande. Jag funderar nämligen ofta på hur Sveriges framtid faktiskt kan komma att se ut - speciellt ur ett överskuldsättningsperspektiv med tanke på den oroväckande utvecklingen vi ser i samhället där fler och fler svenskar har det svårt att få ekonomin att gå ihop.

Hela syftet med UCs affärsverksamhet är ju att minska skuldsättningen i Sverige och bidra till ett sundare och mer hållbart samhälle, så det ska bli väldigt intressant att få höra vad en insatt och välrenommerad forskare tycker och tänker om nuläget kring kreditgivningen i vårt land!

Hejsan Annina! Berätta lite om dig själv – vem är du och vad gör du i dagsläget?

Idag är jag anställd som professor i fastighetsjuridik på KTH och sysslar därför med en mängd frågor som rör såväl allmän som speciell fastighetsrätt. Jag har även en bred kompetens inom civilrätt som också spänner över krediträtt, sakrätt och insolvensrätt.

Hur kommer det sig att du började forska om just hållbar finansiering och ansvarsfull kreditgivning?

Jag tycker att det är ett oerhört viktigt ämne att studera, diskutera och belysa. Man har sagt att utan krediter kan inte samhället fungera… Det är ungefär som blodet som tillför syre till samhällets olika delar. 

Vad är det som är så viktigt med just ansvarsfull kreditgivning?

Det är viktigt att villkoren på kreditmarknaden är sunda och transparenta, och att vi har en fungerande kreditprocess - särskilt i en mer digitaliserad och global värld.  På det sättet kan såväl kreditgivarens som kredittagarens välfärd främjas, och det är väl dit alla vill nå i slutändan? Hög skuldsättning hos en enskild kredittagare är till exempel inte bara ett problem för den enskilde individen utan kan påverka hela samhället negativt.

Som forskare är det oerhört intressant att analysera de rättsregler som påverkar en låneprocess - från det att kredittagaren börjar leta efter en kredit till dess att kredittagaren kan betala / inte kan betala tillbaka sina skulder i takt med att de förfaller till betalning.

Vad anser du om utredningen om ett nytt centralt skuldregister som just nu pågår?

Det är jättebra att regeringen sätter blåslampa på frågan om överskuldsättning.  Det är dock viktigt att utredningen föreslår tillräckligt långtgående åtgärder och sätter fokus på de mest effektiva åtgärderna.

Låt mig utveckla hur jag menar. Det är inte bristen på tillgänglig information som idag är problemet, det är hur informationen används. Av 12§ konsumentkreditlagen framgår att när en konsument erbjuds en kredit, ska det prövas om denne har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad hon eller han åtar sig enligt kreditavtalet. Den s.k. kreditprövningen ska alltså grundas på tillräckliga uppgifter... Här är det viktiga att det framkommer av lagtexten att den information som redan finns registrerad hos t.ex. kreditinformationsföretagen och/eller ett framtida skuldregister måste användas.

I direktiven nämns att i flera andra länder finns någon form av skuldregister, såväl privata eller offentliga. Då kan man fråga sig om man istället för att bygga upp ett helt nytt register kunde utöka de befintliga registren som redan finns hos tex. kreditupplysningsföretagen för att omfatta skulder som för närvarande inte syns hos de nämnda företagen.

Det viktigaste är dock att det införs ett krav på vilken information som måste inhämtas, och att den information som finns registrerad hos t.ex. kreditupplysningsföretagen eller i ett framtida register ska finnas med vid prövningen av konsumentens återbetalningsförmåga.

En annan fråga som nämns i direktiven till utredningen är marknadsföring. Här ska utredaren bedöma vilka företeelser på marknaden t.ex. marknadsföring som bidrar till riskerna för att konsumenterna erbjuds/lämnas krediter som de inte har förutsättningar att betala tillbaka. Vid marknadsföring av krediter ska måttfullhet iakttas, 6a§ konsumentkreditlagen. På marknaden idag erbjuds krediter som är allt annat än måttfulla. Här behövs det också betydande insatser för att tillämpningen av lagtexten ska bli effektiv.

Överlag så hoppas jag att utredningen  inhämtar information från oss som forskat på dessa ämnen i många år när man utreder i de här frågorna. 

Vid årsskiftet såg vi en ny rekordnivå för privatpersoners skulder (det totala skuldbeloppet) hos Kronofogden, vad tror du detta beror på?

Den ökande inflationen med stigande räntor, högre elpriser och dyrare mat gör att allt fler får svårare att få ekonomin att gå ihop, vilket så klart kan vara en av anledningarna. Detta slår hårdast mot dem som lever på de minsta marginalerna. Allt fler barnfamiljer, äldre och asylsökande i Sverige har inte råd med mat. Det är en dyster utveckling och vi kan också se att det totala skuldbeloppet har ökat rejält över de senaste tio åren. Vi har idag alltså en grupp på 160 000 svenskar som lever på existensminimum på grund av skulder.

Det jag också tycker är speciellt intressant är att skulderna har ökat markant bland unga mellan 18 – 25, vilket är ytterst oroväckande.

Vad tror du anledningen är till att så många ungdomar hamnar i skuldfällan?

Då jag reser mycket i mitt arbete för att träffa professorer från olika delar av världen så har jag fått ta del av många olika perspektiv och kulturer. I många länder, och inte bara i Sverige, så har jag observerat ett förändrat konsumentbeteende bland unga där en ny generation växer upp i en konsumentkultur som i hög grad bygger på ”köp nu, betala senare”. Många tar dyra konsumtionslån, utsätts för aggressiv och manipulativ lånereklam och spelar på kredit.

Speciellt unga män är överrepresenterade i den här åldersgruppen och står för majoriteten av skuldbeloppen, men tyvärr ser vi den största relativa ökningen bland unga kvinnor också.

Hur kan vi rädda fler unga från skuldfällan?

Om unga människor skulle få lära sig mer om privatekonomi på ett tidigt stadie, redan i skolan, skulle vi inte se den här utvecklingen, det är jag helt övertygad om. Det handlar alltså till stor del om att ungdomarna inte riktigt förstår konsekvenserna av vissa sorters lån. Det är därför utbildning och kunskap, men också politiska åtgärder för att hantera marknaden och hantera problemen bakom, är avgörande.

Kärnan i det hela är en god utlåningssed för att förhindra till exempel höga räntor, aggressiv marknadsföring och oklara eller till och med vilseledande lånevillkor där utsatta individer och ungdomar drabbas värst.

Slutligen, vilka åtgärder kommer att behövas för en allt mer ansvarsfull och hållbar kreditmarknad?

I Sverige regleras kreditmarknaden inte bara av lagar och förordningar utan även av icke bindande allmänna råd från tillsynsmyndigheterna. Men eftersom riktlinjerna inte har exakt samma innehåll kan riktlinjerna tolkas på olika sätt för olika långivare, trots att det är en liknande typ av kredit och dessa krediter erbjuds på samma marknad.

I Sverige utreder regeringen just nu vilka lösningar som finns för att möta den negativa trend vi ser idag av överskuldsättning. Jag hoppas att deras slutsats blir att det här är ett mycket komplext område som måste undersökas från flera håll och vinklar.

I vissa kommuner står det till exempel fortfarande människor i kö för att få hjälp och råd om hur de ska hantera sin skuldsituation. Andra alternativ som skulle kunna undersökas är preskriptionstiden för fordringar (som är mycket kortare i många andra länder än i Sverige), och att ändra betalningsordningen så att inbetalda belopp på det ursprungliga lånet kan regleras före ränta och andra kostnader och inte tvärtom som det är nu.

Det finns uppenbarligen en politisk vilja, men vad vi behöver nu är meningsfulla politiska handlingar. De långsiktiga kostnaderna för både individer och samhället är enorma om de inte hanteras i tid.